Så kan snål användas i en mening
- Fadern behövde vara snål för att kunna skrapa ihop förmögenheten.
- – Jag vill inte att någon ska kalla mig snål och girig, säger han.
- Fadern var ju rik, men snål, fruktansvärt gnidig : allt skulle sparas för framtiden eller spekuleras med.
- Nej, du, — farbror är snål, det är hela saken !
- Herr Markurell var inte girig, knappast snål, men han var sparsam.
- - Snål är han, och elak är han, men dotter hans lär bli ändå värre, om hon får leva, säger folk.
- Men tyvärr, kustnaturen är icke sådan ; den är rå och snål.
- Var inte snål, utan rusta ut dina systrar, så att de kunna presentera sig för folk !
- Jag vet hur Stellan kommer att gnälla efter dem, han som är så snål.
- På sitt tröga sätt var han snål, närig på bönders vis, och han tyckte allt att hon lättat hans pung på bra mycket pengar.
- Då Maryl föddes, var jag en självisk, en snål djurhona, en som födde åt sig själv och tyckte hon hade rätt över det hon födde fram.
- Han var så snål, att han hela vintern låg och sov i lucksängen för att spara på lyse.
- Bässen fick ingenting för att han var snål.
- Och när han skraltar så där omkring, är han dock så snål emot sin lekamen, att han endast njuter vatten.
- Dagen efter tyckte hon, att hon varit för snål och gruvade sig bitterligen.
- Titta där så det gamla nötet Vickberg krumbuktar - tänk att han ska vara så snål efter att få en slant !
- Fru D. : Ja, ja, gubben lär allt vara snål.
- ), så omtänksam, så försiktig, så ordentlig i sina affärer... icke snål heller... så god.
- Hon slickar sig kring munnen, snål om kaffesmaken som ännu sitter kvar i hela ansiktet, söt och varm.
- Om inte Stellan varit så snål, skulle jag köpt allt vad jag såg.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
