Så kan ädel springare användas i en mening
- En ädel dam !
- Hör du, jag tycker icke du är så ädel, som du går och gäller för.
- Du är som en ung flicka, som tror att din älskade skall komma ridande på en vit springare.
- Greven har fällt en ädel och högsinnad dom.
- Som skulle rida en vit arabisk springare !
- Där är lyckan, som står på tå i sadeln, och äran på sin ståtliga springare och kärleken på sin eldiga arab.
- Nu är du åtminstone inte ädel, Axel !
- Hög är din panna och ädel, stora äro dina ögon, men du har ett ont veck om din sammanbitna mun.
- — Han är god — ädel — och jag har förlåtit honom !
- Ack, det är ju en guds nådegåva att vara en ädel och ridderlig man.
- - Vet du då inte, att du skulle bli utskrattad, om du efter en så ädel gåva försökte att undandraga dig gammal god sed.
- " Är konungen verkligen en ädel, en rättsinnad man, så säg mig det oförställt, jag ber er, min grevinna.
- Jo när jag lät dig trampa ner mig som en gammal sko... men nu är du öfver mig, nu står jag inte ut att vara ädel längre.
- De äro skurna av ädel elefanttand, husmoder, och de voro det enda jag hade kvar från min ungdom.
- Måhända tyckte hon sig rida på dessa vågor, såsom färdades hon ännu, liksom i barndomen, på arabiska springare genom öknen.
- Dina avkomlingar äro av hög och ädel börd, Folke Filbyter.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
