Så kan ömt användas i en mening
- Något ömt, något oroligt låg i hennes väsende, förnämligast i hennes ögon.
- Ack, vad hade jag väl kunnat säga mera vältaligt, mera ömt, mera lugnande, än denna naturens sköna, underbara poesi ?
- Petra kände, hur Tord betraktade hennes mun, som han kysst så ömt.
- De ler ömt mot varandra och konstigt nog verkar hjältens leende inte ett dugg opålitligt längre.
- vandlad, röd och varm, och det var något ömt och rörande över henne, som han aldrig förr hade mött.
- Constantin tryckte sin vän med ömt deltagande till sitt högt klappande bröst.
- Han slickade henne ömt, och hon lät det ske med tålig undergivenhet.
- Min fina lilla häst, säger jag ömt.
- Du är världens absolut finaste häst, jollrar jag och smeker ömt Sally på halsen.
- Pappa lutade sej över mej och torkade mej i pannan med slipsen och viskade ömt i mitt öra.
- ( Ömt : )
- Min fina lilla häst, du är allt en riktig liten toka du, säger jag ömt och smeker Sallys svettiga hals.
- Anna lägger bort sin söm, går bort till Viktor och lägger sina armar ömt om hans hals. )
- Men just det här mötet verkar ha varit ömt i ordets andra bemärkelse.
- ( Ömt : )
- Mamma sitter på sängkanten och stryker mig ömt över håret.
- Icke ömt som nyss.
- Ja — det var ett ömt slägtmöte !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
