Så kan -fläta användas i en mening
- Hennes tjocka, mörkröda fläta lyste som blank koppar i ljusskenet.
- Hon hade haft ett orangegult band i sin smala, brunröda fläta.
- Klara Gulla reste sig upp i bänken med högt blossande kinder och den lilla snärten till fläta bak i nacken stående rätt ut.
- Han betraktade med ett leende den vita nattröjryggen och en gul fläta, som lik en lejonsvans hängde ned däröver.
- Av näver kan man fläta korgar eller göra andra vackra saker.
- Carlander, fläta en krans av de här.
- Men denna fläta sätter alltid en viss nervdans i gång, till mer eller mindre grad, dock - tron mig ! - alltid någon.
- Allt från att fläta korgar av pil till att göra en matta av mossa.
- Jutta stod bakom stolen och höll på att fläta band i hennes hår.
- Det ljusa håret hängde i en fläta på ryggen, ansiktet var upphettat och skrattande, underläppen uppsvälld, som om hon bitit i den.
- - Härmed tog hon sin långa fläta, ringlade den nätt under kammen i nacken, satte hatten på, och nalkades dörren.
- Han fann på ängen gammal starr, som var seg och stark, och av den började han fläta sig en ränsel.
- Carl-Magnus böjde sig varsamt ned och vidrörde med läpparna den askblonda fläta, som låg honom närmast.
- Kvinnan är kort, har håret uppsatt i en lång fläta och bar svart eller blå jacka och jeans senaste gången hon sågs.
- Själv satt Petra där i rödrandig blus och nedvikt krage och med fläta på ryggen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
