Så kan Adas gubbe användas i en mening
- Det är någon klok gubbe.
- - Här, gubbe, ser du huvudet av Karl Algotsson, den gladaste av dina barn.
- Det förstod jag straxt : han är en präktig gubbe, Brimoire.
- Gubbe !
- Det var en liten krokig och halt gubbe, som med en tandlös mun och den gällaste stämma skrek : " charite, s ' il vous plait ! "
- - Den, som blir hängd som ung, slipper tigga som gubbe, men man sticker inte sina hästar dagen före drabbningen.
- Jag led också skeppsbrott och blev uppkastad på en strand och vaknade med en ful gubbe ridande på mina axlar.
- Längst uppe i ett tornrum på taket till fabriken sitter en gammal vithårig gubbe och rör ihop färg.
- Han blev tidigt krökt och såg ut som en liten gubbe.
- Om Ulric Steen varit en mycket kristen gammal gubbe så kunde han kanske skriva något sådant.
- Ja, sov du min gubbe lilla, mumlade han för sig själv.
- Men hör du Sven - och han vände sig till en liten gubbe med vita polisonger, som jag inte hade sett genast - var har han gjort av fikusen ?
- Nej, min gubbe, det går inte.
- I stugan fann jag ingenting annat än en gammal ihjälsvulten gubbe, som låg fastkedjad i väggen med en kalvklove.
- Det var en stor falk, bortåt åttio eller nittio år och vitnad som en gammal gubbe.
- - Jag begriper inte ett ord, gubbe, bara det, att du med en eller annan bekännelse vill tigga min gunst.
- Hon hade berättat, men lite nonchalant, som om det inte varit nånting särskilt, bara en fånig gubbe som sprang omkring i skogen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
