Så kan Askgrå användas i en mening
- Gumman blev askgrå i ansiktet, men talade lågmält och lugnt.
- Han hackade sitt ansikte med knogarna, så att kinderna svullnade ; men de fingo likväl icke färg utan förblevo askgrå.
- Hon satt framför spegeln och krusade sitt korta, askgrå hår, betraktande sitt blekiga, finniga ansikte med en viss naiv tillfredsställelse.
- Mörkret ljusnade till en askgrå månskymning... Och jag satt upprätt i bädden alldeles vaken och lyssnade till min egen röst...
- " Tala icke, rör mig icke ", svarade hon rysande, och med samma livlösa uttryck i sitt askgrå ansikte vände hon sig om och gick.
- Hopkrupen, med armarna hårt famnande sina knän, vaggande av och an, icke längre rödblå utan askgrå i ansiktet.
- Han sprang bort till spegelbordet, ordnade håret och gned sina kinder, som voro alltför askgrå till och med för en bankruttör.
- Kapten satt i sin hustrus knä, askgrå i ansiktet och så fri från galla som aldrig förr.
- Plötsligt blev herr Markurells askgrå ansikte blodrött och han stammade :
- " Jo ", svarade hon bestämt och de blå ögonen gnistrade till under den askgrå frisyren.
- Det var vid pass två hundra människor i salen, men till sist sutto alla askgrå och tysta.
- I fonden reste sig slottsfasaden askgrå, spöklikt stor, denna underbara norra fasad, vars färg är skiftande som havets.
- Han stod och såg efter konsuln en stund, och da tyckte Ingmar, att han skälvde och var askgrå i ansiktet.
- Som en mörknande glöd låg solen på askgrå himmel : storekens kala topp bildade ett ugnsgaller framför glöden.
- Fenelon, i en askgrå robe, med svart bälte om livet, trädde förut.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
