Så kan Bedjande användas i en mening
- Många bedjande kan vara poliser.
- viskade Agda på en gång bedjande och skyggt.
- ( Sätter sig och säger sakta, liksom bedjande. )
- Gossen såg skygg, nästan bedjande ut på herren vid sin sida.
- Den riktade en blick på honom, som var både bedjande och förebrående.
- Bedjande ).
- - Och då denna störtskur ej förmådde släcka fru Ingeborgs bedjande leende, tillfogade hon : Min vink var för fin för att fattas.
- Hon strök nästan bedjande över sin panna och sina kinder som hoppades hon att hennes ansikte som genom ett under skulle bli skönt.
- Ibland smög sig en liten tunn munk in bland de bedjande och viskade något i deras öra.
- Den olycklige, förlorade Nickolson kastade på herr Medenberg de mest bedjande blickar.
- De båda mödrarna betraktade varandra, den ena kyligt avvisande, den andra ängsligt forskande, oroligt bedjande.
- Skepnaden vid elden gjorde en avvärjande och bedjande åtbörd och steg sedan med vred hastighet mitt in i lågorna.
- Gossen lyfter av sig mössan och sträcker den bedjande mot Angela.
- Hon hade det vackraste lilla huvud, fjäderskruden var som mjukt siden, och ögonen var milda och bedjande.
- ( bedjande, håller Fjorår i rocken ).
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
