Så kan Bedjande användas i en mening
- Hon gick fram till honom och lade bedjande sin hand på hans arm, i det hon såg upp i hans ansikte.
- bedjande, ödmjukt.
- Tvärheten i hans sätt gjorde henne tvehågsen, och hon såg på honom med denna bedjande tårfyllda blick, som hon kunde få för det allra minsta.
- ( bedjande ).
- - Men det är inte fråga om sådant, sade hon bedjande.
- På botten i gropen satt en liten späd finnmö och lyfte skrämt och bedjande sina händer.
- Sorgbarn följde henne gråtande och bedjande.
- Jag har hört han ska berätta så bra, tillade hon bedjande.
- Folket gör bedjande åt börder. )
- Det var som om en ren och öm känsla innerst i mitt hjärta snyftande och bedjande veke undan för onda fantasiers pisksnärtar.
- De båda mödrarna betraktade varandra, den ena kyligt avvisande, den andra ängsligt forskande, oroligt bedjande.
- Gabriele höll ännu Ambroses hand, såg honom ömt bedjande upp i ansiktet och sade : " herr greve !
- Skepnaden vid elden gjorde en avvärjande och bedjande åtbörd och steg sedan med vred hastighet mitt in i lågorna.
- bedjande.
- viskade Agda på en gång bedjande och skyggt.
- - Börje ? - Det var så skyggt och milt, det var så bedjande ödmjukt.
- Här har blivit ett bedjande och psalmsjungande på sista tiden, så att det gör en varm om hjärtat att höra fältmarskalken galnas.
- ( Hon nedsjunker bedjande för Anna, som skenbart lugn upplyfter henne och leder henne tillbaka till länstolen. )
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
