Så kan Bedjande användas i en mening
- Gabriele höll ännu Ambroses hand, såg honom ömt bedjande upp i ansiktet och sade : " herr greve !
- Den riktade en blick på honom, som var både bedjande och förebrående.
- Sorgbarn följde henne gråtande och bedjande.
- Ibland smög sig en liten tunn munk in bland de bedjande och viskade något i deras öra.
- Hon ser bedjande på mig, men hur skulle jag kunna hjälpa, jag, som själv är i samma belägenhet ?
- Hon avbröt sig och såg bedjande på Petra för att få hjälp.
- Bedjande.
- utbrast han och störtade fram, med en bedjande åtbörd sträckande händerna emot henne.
- Den olycklige, förlorade Nickolson kastade på herr Medenberg de mest bedjande blickar.
- - Men det är inte fråga om sådant, sade hon bedjande.
- Kurt ser bedjande på henne, går sedan långsamt ut genom fonden.
- viskade Agda på en gång bedjande och skyggt.
- Bland dessa bedjande skaror fanns det säkerligen mer än en fattig stackare, som utropade : " Herre Gud, tag mitt liv i stället för hans !
- Han talade med svindlande brådska, nära att falla i både skratt och gråt-ibland mjukt och bedjande, ibland hotande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
