Så kan Blek av avund användas i en mening
- - Ja, gör du det, om det biter gott på dig, brukade Börje säga, ty Walter var mager och hade blek hy.
- Stolt och ståtlig som förr, men du har allt blifvit lite blek.
- Lydia hade med ens blivit blek.
- Hon var en ungmö av samma ålder som Margit, blond, något blek, med ett viljefast, nästan hårt uttryck kring den vältecknade munnen.
- Det stack bara i henne av svidande avund, då Dora talade om lycksaligheten av att bära ett barn under sitt hjärta.
- Nej, endast blek och sorgsen, så gränslöst sorgsen.
- Men så blek du är, och så dina tänder skallra !
- Det föreföll honom, att om han också snart finge stå på Mora stenar och väljas och hyllas, skulle den stunden bli blek mot denna.
- Du synes mig litet blek, utfaren och magrare än vanligt.
- Jag blev blek.
- Han hade blivit blek.
- Den första av dem var en liten, mycket spenslig och mycket blek, knappt nioårig gosse med rödaktigt hår och röda ögonlock.
- Blek, som en döende, och med vacklande steg avlägsnade sig översten.
- Jean satt blek och tyst.
- Plötsligt blev Hans helt blek om kinderna.
- - Dumma Pierrette, sade han och torkade bort pudret med hennes näsduk, ser du inte, att jag är blek nog ändå.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
