Så kan Blek av avund användas i en mening
- Charlotte satt där blek och stilla, med hängande armar.
- Jungfru Lindelöv blev för honom en tyst och blek ande, som med sitt framåtsträckta huvud följde honom och vakade över hans väg.
- Drysius var en blek och mager man med regelbundna anletsdrag.
- Patienten var lite blek och kallsvettig men föreföll i övrigt opåverkad.
- Bo var helt blek.
- Han tyckte sig aldrig förr ha sett, hur vacker hon var, och likväl var hon mycket blek.
- Ack, att det är Gösta Berling, som sitter där blek och modlös, och som de gamla herrarna nu måste roa, som om han vore ett barn !
- du är så blek.
- När jag till sist lade hop breven, upptäckte jag dock att hon satt alldeles blek och varken kunde taga för sig av vinet eller anrättningarna.
- Anton skrämmer mig, viskade hon, han ser så blek och stygg ut som Birger gjorde ibland ; och så talar han så underligt.
- Flickan var blek, mell hon bävade ej, ty hennes hand vilade i Erlands.
- ( från vänster, blek och förstörd ).
- När Agda steg in i rummet försynt och blek.
- Ser du inte, sade en röst, att hon är blek som snön !
- När jag nästa mottagningsdag kom till honom, var han blek och nervös.
- Hans näsborrar vidgade sig ; han var blek och de bruna ögonen beto sig fast i hennes ansikte medan hans andedräkt flög fram i korta, skarpa tag.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
