Så kan Ditåt användas i en mening
- Därföre är det ock nu min fulla mening, att vi gå åstad att komma i gemenskap med bovarne ; ty ditåt står min håg.
- Fast han tänkte säkert något ditåt.
- Gud ske pris, jag har aldrig suttit på fästning eller något ditåt och fy för pocker att vara en snöping !
- Det var en instinkt hos mig innan jag ännu visste vad förfining är, ja, imlan jag sett någonting ditåt.
- Från vägen ledde en vacker björkalle ner till en gård, och han ställde genast kosan ditåt.
- Ingen möjlighet, ingen tanke ditåt.
- Jag ville inte se ditåt, men såg ändå hans arm falla slappt ned och hans huvud nicka till mot bröstet och de bristande ögonen vidöppna.
- Det vore så vackert, om det sades : Det syns på tullförvaltarn, att han tillber sin hustru, eller något ditåt. '
- Se då ditåt, där solen gått ned... vilken mild rodnad, ack, det är en skön afton !
- ( Hon gör en paus, vänder på hufvudet och ser skälmaktigt bort till mannen ; drager Saima ett steg längre ditåt. )
- Göran blickade ditåt.
- Men strax innan han hade kommit ner på mossen, hade han sett en skymt av en stor by, och ditåt styrde han nu sina steg.
- Ditåt, sa jag.
- Vem vet, om icke den sluge konungen själv önskade någonting ditåt ?
- Det har länge dragit ditåt kanten, och nu fins ingen hejd... jag måste se honom !
- Och likväl tycktes hennes allraförsta omnämningar luta ditåt ?
- På snabba fötter ilar jag ditåt och kikar runt knuten.
- Hans ansikte var dystert, men hans hjärta vände sig som en rökhuv alltjämt mot det håll, där hustrun var, ty ditåt blåste vinden i alla fall.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
