Så kan Doftande användas i en mening
- Stödd på sin moders arm och ledsagad av den ljuslockiga Helena vandrade han in i den doftande skogen och insöp himmelens friska luft.
- Det var som om gräset ständigt växte, tyst, ivrigt, bredande ut sig över marken, saftigt, doftande och grönt.
- Vern var väl rikare än den, som l ; ände jorden varm under sin fot och omvärvdes av ljumma och doftande vindar ?
- Jag sökte honom på hans kontor i ett rött gammalt gavelhus, tämligen snyggt förresten, fastän doftande av lump.
- Inte lades på de trösklar, som han snart skulle beträda, blad av doftande lavendel och blommor från åkerrenen.
- Det går lätt, själens elasticitet är förunderlig ; och inom kort vandrar jag på den vita vägen mellan de doftande ängarna.
- Och nu, moster, skölj ner pessimismen med en kopp doftande mocca.
- Frukostbordet var det mest inbjudande man kunde tänka sig, och kaffet stod på glöder, doftande av värme.
- De kom om höstarna, bruna och bråkiga, doftande av klöver och skog som ungboskap.
- trappa och blickade ned på de rikligt dukade borden under linden, under glimrande papperslyktor mellan doftande björkar.
- Det var i maj nu ; och häggen sparade ej på sin vita, doftande fägring.
- Hennes hjärta svämmade vid tillfällen som dessa över av gästfrihet, som om också det bjudits fram på en varm och doftande karott.
- En sådan synd att skövla de doftande ängarna !
- Men då de åter vandrade hem, dröjde de sig kvar i skogen eller på en doftande äng, där det växte prästkragar, blåklockor och klöverblommor.
- Det växte inte mycket annat uppe på berget an fårsvingel och sådana små torra, krydd doftande växter, som får tycker om.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
