Så kan Fördraga användas i en mening
- - Ser du, Marianne, sade han, det finns en sak som jag aldrig kan fördraga ; och det är allt slags pjunk och inbillningar.
- Min uträkning var den, att Norah, som inte kunde fördraga min styvmor, skulle lämna oss allena.
- Du får lära dig att fördraga mycket och minnas, att andra också måste ha fördrag med dig.
- Men den hjärtans ungen kunde icke fördraga Tomsons nesa, hon brast i gråt.
- Jag skulle kunna fördraga allt snarare än min mans obeständighet.
- Det är så likt damerna, de vilja alltid höra komplimanger och kunna aldrig fördraga sanningen.
- Sedan skulle hon helt säkert göra narr av honom, och Angela skulle icke kunna fördraga det.
- Men kan man fördraga, att se någonting sådant, som - Han är väl ändock ännu en tjänare, skulle jag hoppas, på Aronfors ?
- Nej, Blanka, jag kan inte fördraga att höra dig tala så.
- Henne skulle han äkta, ty den goda modern kunde icke fördraga tanken att lämna sonen allena i världen.
- Ty jag kunde icke fördraga den sortens påtryckningar.
- De härrörde av att hennes skönhetssinne icke kunde fördraga någonting fult, och hon plågades av allt som var bristfälligt eller omaka.
- Jag har så svårt att fördraga den tanken att någon ser på mig medan jag sover.
- - Vad, Gösta, sade han till sig själv, ' kan du inte längre tåla och fördraga ?
- Hon, som håller så mycket af dig, skall säkert inte kunna fördraga mig, som träder emellan er. "
- Han var sällan glad, och då han icke var det kunde han icke heller fördraga andras glädje.
- Jag har aldrig kunnat fördraga förräderi och som sådant betraktade jag hennes vägran.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
