Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• De talade om hur väl det var, att Linnart Björnsson, sonen till Björn Hindriksson, hade hunnit hem i tid och fått försona sig med fadern.
• Tillhörde den någon av de där flickorna, sökte den kanske genom sin mjukhet försona något av vad dess matmor brutit.
• - att lida er och genom er kunna försona - det - det hade varit vällust !
• Du måste försona dej med henne !
• För min del är hela det tröstfulla målet för mitt liv bemödandet att försona Birger med sin frälsare.
• Vad han kunde göra för att försona henne, det ville han underkasta sig utan klagan.
• Du ämnar således försona dig med honom !
• - Varje gång du stiger upp i predikstolen kommer du att tänka på detta, att du nekade att försona dej med henne.
• Det där ristade jag in en gång för att försona gumman som var lite fnurrig på mig.
• Ty den som vill försona ett brott, är dömd att mångdubbla brottet.
• Och det klokaste han kunde företa sig tyckte han skulle vara att leta reda på tomten och försona sig med honom.
• Nästa dag bad den unga grevinnan sin svärmor, att hon skulle försona sig med mamsell Marie, men grevinnan ville inte.
• Det var hennes pris för att hon skulle övertala Karl-Artur att försona sej med modern.
• Men ingen av dem, som Karin hörde, kunde lära henne att försona sig med den straffdom, som Gud hade låtit komma över henne.
• Om jag åtminstone kunde försona mig med honom.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet