Så kan Fullkomligt stilla användas i en mening
- Det stilla och rena vattnet var så klart, att han kunde se en offerpenning, som stack upp mellan barren på botten.
- Han var en arbetsam och samvetsgrann bruksherre, som fann sin fars verk fullkomligt och vidmakthöll det efter förmåga.
- De älskade dessa söndagsmorgnar på Eka och hade alls inte lust att få in andra människors röster i den stilla matsalen.
- Blenda låg alldeles stilla ; så snart fru Enberg lämnat rummet, upphörde hon till och med att gråta.
- De stodo stilla.
- Sedan ska den ligga stilla och så småningom tas bort.
- Då gick som en fladdrande vindil genom gossens kropp, han klippte med ögonen - sedan låg han stilla, tom och tung som ett stycke jord.
- Med armarna utsträckta föll han framstupa och låg stilla.
- Josefina mottog honom med ett uttryck av stilla glädje, och Arve, som ej mycket förstod sig på omvägar och svassande ord, gick rakt på saken.
- Först stod de stilla en stund och såg på, så kunde de inte låta bli att ge sig in bland de arbetande.
- " Ja, det är nog eld i kolen ", ropade han, " men sitt stilla du, Stor Ingmar, jag kan sköta det ensam. "
- De kunde ju aldrig hålla sig stilla.
- Angela låg stilla och kände hur Thomas närmade sig.
- De ler och har svårt att stå stilla.
- Sjön låg blank och stilla där ute mellan strändernas leende skogar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
