Så kan Förbarmande användas i en mening
- Allt detta gav ett sådant intryck av hudlös känslighet, och hon hade sårat honom så utan förbarmande.
- Ögon, som bett om förbarmande och tiggt om frälsning.
- Hon, som nyss hade varit vred och hotande, satt i stilla förklaring, och hennes ögon lyste av förbarmande, medlidsam kärlek.
- Då skulle alla dessa människor utan förbarmande kasta sig över henne och slå henne till döds.
- utbrast han, ' visste du huru allt gått till, så skulle du icke förebrå mig för något, utan hysa förbarmande för din fader.
- Kan hon förlåta mig, då fins ännu förbarmande.
- Och haf förbarmande !
- Hav nåd, hav förbarmande med mig.
- Nåd, förbarmande !
- Men Stig hade inget förbarmande.
- Hon skulle inte ha något förbarmande och ingen respekt.
- Förbarmande, förbarmande över allt levande !
- Hav förbarmande med mig !
- Ni kan, ni kan, men ni vill ej... Se, Erika, jag är så eländig, att jag på mina knän tigger er om förbarmande !
- Förbarmande !
- Fanns det väl en Gud som lyddes ned mot jorden, förbarmande sig över dessa öppna munnar, som hungrigt gapade som fågelungars näbbar ?
- Esther, hys förbarmande med mig och säg då åtminstone ett hvarför, blott ett hvarför.
- Prästen skulle ha velat störta ner på sina knän och be dem om förbarmande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
