Synonym till Förlåta

Så kan Förlåta användas i en mening

• Jag känner er icke, och ber er förlåta min dristighet.
• Nu kommer jag tillbaka och tigger förlåtelse af er, och ni förlåta mig därför att ni äro rädda, att jag skall anklaga er.
• Jag är inte småaktig som du vet ; men hvad har jag att förlåta dig ?
• Kunnen I förlåta mig ?
• Den blödande, den feberyre, den svårt smärtpåverkade skulle aldrig förlåta oss något annat.
• - Kan du förlåta mig !
• Han ville bara förlåta.
• Baron Adrian kan inte förlåta, aK man har ryckt ur hans händer den hämnd, som han ville utkräva.
• - Jag kan inte förlåta dig.
• Kan ni förlåta er sjelf, bör ni också kunna för­låta mig.
• Det är så sorgligt att nödgas förlåta, när hela ens själ längtar att få beundra och få tro på någon !
• Jag lärde mig tänka och att — förlåta.
• Och vore det också nu min sista stund, så upprepar jag det dock : aldrig, aldrig skall jag förlåta henne.
• – Det jag har gjort är farligt och går inte att förlåta, skriver han.
• Ukraina kommer inte att förlåta.
• - förlåta ?

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar