Synonym till Förlåta

Så kan Förlåta användas i en mening

• Vad ; var det han hade gjort, som hon inte kunde glömma och förlåta ?
• Då fick han ett brev fullt av gråtande ord, för att myndigheterna som läste det skulle bli rörda och förlåta djärvheten.
• Han har visst lyckats ruinera min far, och det kan han antagligen inte förlåta honom.
• Förräderi var vad jag minst kunde förlåta och är så än.
• Då får du förlåta, att jag tar farväl av dig i kväll.
• Ja, du får förlåta mig, att jag talar om mina barn.
• Med stora tårar i ögonen bad mr Judah Jac förlåta att han, Judah, blivit på ett tämligen skymfligt sätt utvisad från föreställningen.
• - Och bad mig förlåta dig !
• — Kan du förlåta mig ?
• Jag ber er förlåta, men — det är ändå härligt, att det fins så nobla karaktärer som min fars.
• Och vore det också nu min sista stund, så upprepar jag det dock : aldrig, aldrig skall jag förlåta henne.
• Jag kan inte förlåta ännu, men jag ska ’ försöka att lära mig förstå.
• Det finns ingen last, som ungdomen har svårare att förlåta ålderdomen än just lättsinnet ; den vill äga den ensam.
• Skall kanske förlåta mig en gång...
• Den lumpna småsjälsmoral, som inte kan förlåta ett fel­steg och inte tro på en upprättelse — den fins inte till för dig.
• Du kan aldrig förlåta...
• Men det fick man ju förlåta dem.
• Det är så sorgligt att nödgas förlåta, när hela ens själ längtar att få beundra och få tro på någon !

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar