Så kan Förskräckligt användas i en mening
- Se så, nu blir det väl något förskräckligt igen, och kungen som ska ’ vara borta också.
- - Hon hade väl varit förskräckligt framfusig.
- - Ja, sade Tomas, det är förskräckligt.
- Du är visst förskräckligt ung, bara en liten flicka ; och hans röst blev med ens låg och öm.
- De kände på sig, att snart skulle något förskräckligt övergå dem, som bodde där.
- Ack ja, man är så pessimistisk vid den åldern : då jag var tjugu år tyckte också jag att livet var något rent förskräckligt.
- Åsa tyckte, att de hade det förskräckligt, och sade det också.
- Han har ju haft en attack åt hjärtat och vomerat förskräckligt.
- Sparvarna höllo ett förskräckligt väsen därute i rishögen på gården.
- Dom tycker nog att alla andra är små barn bara för dom själva är så förskräckligt gamla.
- – Det är förskräckligt.
- I själva verket längtade jag förskräckligt efter biskopsgården.
- Kära Berta — jag förstår dig inte — det är som jag säger — du är så förskräckligt öfverspänd.
- Jag fick ett förskräckligt intryck av min ringhet.
- Vad sjukdomen kan förändra en människa, det är förskräckligt, ack !
- Så förskräckligt synd om henne !
- - Det låter förskräckligt.
- Lite emellan väcktes kallskänkan, som låg i en skrubb under trappan, av ett förskräckligt knakande.
- Det måtte ha hänt henne någonting förskräckligt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
