Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• Om man till exempel tänker på Charlotte Löwensköld, så hade hon också velat förmå honom att resa till Karlstad och försona sig med sin mor.
• Men ingen av dem, som Karin hörde, kunde lära henne att försona sig med den straffdom, som Gud hade låtit komma över henne.
• Vad han kunde göra för att försona henne, det ville han underkasta sig utan klagan.
• Jag har ju inte ens kunnat försona mamma och dig, som han säkert skulle önska.
• Märta såg sig hastigt omkring, och i ett oemotståndligt begär att försona allt räckte hon honom sin ännu lika varmt röda kind att kyssa.
• Han kunde inte riktigt försona sig med tanken att Angela väntade ett barn.
• - Om nu Halvor levde, vet jag, att han skulle råda dig att fara hem och försona dig med din hustru, sade Karin.
• - att lida er och genom er kunna försona - det - det hade varit vällust !
• Det vore du, som skulle försona genom att godtgöra, men det kan
• Jag vet, att vi leva endast för att försona ett brott.
• att tro, att jag skulle kunna försona allt.
• Mycket får man att försona, om det ens kan försonas.
• Ty den som vill försona ett brott, är dömd att mångdubbla brottet.
• Jag lärde känna ett oändligt trånande, brinnande begär att försona.
• För min del är hela det tröstfulla målet för mitt liv bemödandet att försona Birger med sin frälsare.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet