Så kan Glimmar användas i en mening
- De glimmar kyligt.
- Nu så glimmar det som soleguld i askeglöd, När en morgon på rutan ser, Och nu blommar den blekaste kind så röd, Och nu fryser här ingen mer.
- Men guld är icke allt som glimmar-kom ihåg att jag har sagt det !
- Revolutionen är ännu icke qväfd ; den glimmar som aska under elden !
- Jag i tysta skuggors timmar Herrans lov förkunna skall : Himlen av hans klarhet glimmar Jorden är hans fotapall.
- Lasse ser sig omkring med skygga ögon - men längst inne i blicken glimmar ett kuvat, ondskefullt gallgrin.
- Han lutar sig nonchalant mot en stolsrygg och hans vita tänder glimmar i dunklet.
- skåpet, det skrattar, glimmar som fan, här kommer ja, ska ni se, här kommer du å ja !
- I ett hörn nära härden ligger en klump murken lysved och glimmar.
- Åh, hur det glimmar !
- Hans ljusa huvud glimmar fram därur som de unga gudars, de unga ljusbärares, som ordnade kaos.
- Det enda jag vill säga glimmar utom räckhåll som silvret hos pantlånaren.
- Och om hon skulle sträcka på halsen och titta ut genom fönstret skulle hon se den fina snölyktan där den glimmar ute i snön, i mörkret.
- Solelden glimmar i fönstren på Lindesby och Rösberga, när Tomas far därigenom, och några pojkar och flickor vid grindarna hälsa buttert.
- Öronen är bakåtstrukna och ögonvitorna glimmar.
- - Jag kallar dig Glimma, sade han, därför att det alltid glimmar till i dina ögon och smycken, när du tänker på nöjen och dans.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
