Så kan Greve användas i en mening
- Nu kom vicomtessen nedför trappan, följd av baron Rosenhane och greve Battwyhl, som båda buro ljus och kortlappar i händerna.
- Greve Henrik hyste mycken beundran för sin mor.
- Men jag kommer nu till det botemedel, som för greve Ruonville blivit så avgörande.
- Greve Zeyton är en elak man, såsom ett slukande rovdjur ; men han sade till sin son : gör blott detta sista åt mig ännu, Joak !
- Han tassade försiktigt runt greve Gusten, och ögonen stodo alldeles stilla på honom.
- Pojkarna däremot voro förtjusta ; och då de hörde, att han var verklig greve, blev det ett grevande och högvälbornande utan all ända.
- Låtom oss tala ett lugnt och mänskligt språk, herr greve.
- Herr von Hancken en naturlig greve och jag en naturlig filosof !
- Det är sant : jag förstår då vem den herrn var, som i Jönköping steg in rätt artigt till greve Zeyton.
- Maurette å sin sida inser till fullo fördelen av att greve Arnfelt är vår vän.
- Ty om jag skulle födas som greve eller ej, det hängde på ett hår, bokstavligen talat.
- Märkvärdigt nog, har jag funnit henne minst av alla rörd vid underrättelsen om greve Ruonvilles slut.
- Så jag tänker att mången samlare förundrat sig över den rikedom, som rått i gamla greve Arnfelts hus
- Thomas hörde namnen " Gusten ", " Värnamo " och " greve da Värnamo af Sauss " ofta upprepas.
- Är det icke så, herr greve ?
- När han slutat läsningen, sade han blott : " jag förstår icke huru herr greve Zeyton har kommit att skriva ett dylikt brev ? "
- En herre, han skulle vara greve allraminst, kom varje natt promenerande gatorna fram, glad och livad, visslande och drillande jämt som en fågel.
- Oh herr greve !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
