Synonym till Grubbla

Så kan Grubbla användas i en mening

• Somliga sade att hon givit sig till att grubbla, andra att hon visst hade blivit skrämd någon gång.
• Då började ärlorna åter bygga utan att vidare grubbla över naturens många under.
• Men det var ju fruktlöst att grubbla över sig själv, fruktlösast att sörja över det förflutna.
• Grubbla inte på sådant, utan låt oss i stället betänka våra plikter !
• Jag kommer att grubbla, jag kommer att fråga mig i oändlighet : Hur skrev hon ?
• Väl kunde hon undra - onkel Jonathan, clownen, skulle själv komma att undra och grubbla mer oroad, otålig, pinad än hon.
• De första dagarna kunde jag nog haft lust därtill, men sedan ha mina budbärare skaffat mig annat att grubbla på.
• En kuslig möjlighet att grubbla över, med gubben Anderssons ansikte mitt emot och hans ständiga tjat i öronen.
• Hon hade blivit skrämd till vanvett eller hade givit sig till att grubbla.
• Jag skulle inte ge folk så lång tid att tänka och tänka om igen och grubbla över allt, som står i vägen.
• Men det tjänar ingenting till att grubbla över den saken.
• Sedan blev hon stående och tycktes grubbla på något.
• Den är till för att vi gamla ska ha någonting behagligt att titta på de stunder vi inte arbeta eller grubbla.
• Handlingen med Angela var redan ett fullbordat faktum, innan hon börjat att närmare grubbla över sina känslor.
• Han hade en gång haft en plötslig aning om att det hänt något med Angela, men han hade sedan inte velat grubbla vidare över det.
• Han fick inte länge grubbla över detta, för han kom helt hastigt fram till en plats, som han kände igen.
• Det gav mig mycket att grubbla över, och slutligen berättade jag för Hedda, vad far hade sagt.
• Tänk på att nu gäller det... att du inte har tid att grubbla... att...

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar