Så kan Gulla användas i en mening
- Och det var inte Klara Gulla !
- När Klara Gulla trädde in i den lilla stugan i Skrolycka, låg Kattrina i sängen, likblek och med slutna ögon.
- - Jag blev förvånad, jag som Klara Gulla, å jag fråga ' n vilka han mena.
- " Nu sover Klara Gulla för länge sen ", tänkte han, då han äntligen tog det sista spadtaget.
- Han såg Klara Gulla på den bort dragande båten, och sfflrre förtvivlan och grämelse kunde inte ett ansikte uttrycka, än hans nu gjorde.
- Klara Gulla satte sig ändå upp i kärran och for.
- - Å nej, allt felet ligger hos mej, sa Klara Gulla.
- Klara Gulla ryckte till.
- Det var Klara Gulla, som låg bakom det hela.
- Hon stod så, att han inte kunde se hennes ansikte, men det kunde ingen annan vara än Klara Gulla.
- - Ja, just på det sättet, Klara Gulla, sa Linnart Björnsson med eftertryck.
- sa Klara Gulla.
- sa Klara Gulla.
- Hon följde inte med Klara Gulla av någon lust efter vällevnad, utan endast och allenast därför, att händerna svek henne.
- Hon var ju sjövan, Klara Gulla, så hon visste vad hon talade om.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
