Så kan Gulla användas i en mening
- Han satt och såg på Klara Gulla, såg och väntade.
- sa Klara Gulla.
- Och likaså lugnt, som skulle hon ha talat om en främmande, berättade Klara Gulla hur hon hade ordnat för Jan.
- Men de åtta små nybörjarna knep ihop munnarna och fick inte ett ord för sig, inte Klara Gulla och inte någon av de andra heller.
- - Det var fördenskull jag kom åv mej med skrivningen, sa Klara Gulla och skrattade till ett tag.
- Det var något, som lockade Klara Gulla.
- Klara Gulla begrep väl, att det inte stod till att göra någon kejsarinna av Kattrina.
- Nu kom också Klara Gulla in i magasinet.
- Kattrina påminde dem om att de första veckorna hade Klara Gulla inte kunnat förtjäna något.
- Klara Gulla reste sig upp i bänken med högt blossande kinder och den lilla snärten till fläta bak i nacken stående rätt ut.
- Men så snart Klara Gulla stod bredvid henne och strök hennes hand, såg hon upp och började genast tala.
- Hon måtte ha sett fallfärdig ut, för Klara Gulla slog med all hast armarna om henne och närapå bar henne in i stugan.
- Klara Gulla kunde inte ge sig med mindre, än att han skulle tycka om henne.
- Men hon undrade allt hur länge det skulle dröja, innan en sådan längtan som den, som Jan kände efter Klara Gulla, skulle ge med sig.
- Det var mycken ovilja mot Klara Gulla i början, strax efter att kejsarn hade drunknat.
- Knappt var det sagt, förrän Klara Gulla gav fadern en harmsen blick och bröt sin tystnad.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
