Så kan Häftighet användas i en mening
- Detta tilltog och tilltog i häftighet, jag blev vad man kallar - tokig.
- ( Rusar upp och ned på golfvet med en sådan häftighet, att han slår omkull de framflyttade stolarna.
- Ehuru ständigt bugande slet han sig nu lös med sådan häftighet, att han på samma gång ryckte Rhoda d ' Elleville upp från stolen.
- Men i detsamma fick han en nysningsattack, och den hade en sådan häftighet, att han plötsligt nös hela lösgommen i spottlådan.
- ( sakta, med återhållen häftighet ).
- Hvarje menniska har sina fel... och ditt är häftighet, har alltid varit häftighet.
- utropade den gamla med stigande häftighet.
- viskade Joakim, nedböjde sig över sin fars anlete, och förde hans hand med darrande häftighet till sina läppar.
- - Icke jag, inföll han med en viss häftighet.
- svarade konungen och gav sin klippare sporren med sådan häftighet, att Grothusen blev sittande med hans tomma handske i handen.
- Det var därför hon nu ibland rev sönder hennes brev med såda.n häftighet.
- Då störtade Arvid Horn fram med sådan häftighet, att hans stol föll baklänges i golvet, och han ropade med armarna höjda mot taket :
- Men denne lösgjorde sig från hans tag och sade utan häftighet :
- - Men min kära husfru vill jag svara, att jag gärna förlåter henne, liksom jag hoppas, att hon måtte urskulda min häftighet.
- Montmorency fattade Ruonvilles hand och tryckte den med en häftighet, som tillkännagav huru fullt och innerligt han biföll den yttrade tanken.
- tänkte han kanhända tillägga ; men fadren själv avbröt hans ord genom att ånyo, och med en häftighet utan like, trycka honom i sina armar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
