Så kan Hälsning användas i en mening
- Men tidningen Aftonbladet skriver att i ett av breven var en hälsning från några som kallade sig för Sveriges djurägare.
- Hälsning har jag till dig från två kvinnor.
- Hans sista hälsning, då han vänt sig om för att se på sitt hem, hade gällt henne, men det hade inte Betty märkt.
- Och madame, som knappt hade en hälsning och sällan ett ord för de andra, bemötte dem som förtroliga vänner.
- Till slut kan man inte låta bli, man svarar på samma sätt - och får en glädjevirvel till svar, hälsning och god dag, välkommen till stillot !
- Man utbytte den lilla hälsning med glaset, som antyder, att man tills vidare gillar varandras borgerliga vandel.
- Då han skulle gå in i flygeln, kom emellertid husjungfrun med hälsning från prostinnan, att varm kvällsvard väntade inne i matsalen.
- Om jag vore honom hade jag inte förväntat mig en hälsning eller handskakning.
- Hon trippar mot honom på stela ben och sträcker fram mulen till hälsning.
- Med vänlig hälsning
- De fingo icke tilltala honom, icke medtaga en hälsning, men Nordberg stannade, så underlig tycktes honom synen.
- Han hade själv blivit van vid att jag stod där, och han brukade nicka upp och militäriskt ta åt hatten till hälsning.
- Kaptenskan, som dittills med förakt skådat mamsellen och icke ens besvarat hennes artiga hälsning med en nick, blev nu mycket orolig.
- Det var också jag, som måste framföra hennes sista hälsning till den, som hon hade älskat.
- Stjärnblom växlade just i förbigående en hälsning med Henrik Rissler.
- Icke en hälsning, icke ett ord hade hon fått från Sofia, och hon såg henne för sig, nedböjd, åldrad, förgråten.
- Också den äldre herrn besvarade hans hälsning.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
