Så kan Himlen användas i en mening
- A. tror på himlen och anser sig självskriven att komma dit.
- - jag bad till himlen om deras ära, om deras vällust.
- Se, solen lyser ju, himlen är blå !
- Över hela himlen låg ännu ett återsken av sommardagens gyllene ljus ; en och annan stjärna blänkte knappast märkbart.
- Ute var himlen blå, och solen kastade en bred strimma ljus in i rummet.
- Åh gud i himlen... det är inte sant !
- - Varför kommer fru Harju till himlen ?
- Och medan Angela nu med viskande röst förtrodde honom om Thomas Meller, såg Hans märkliga saker där uppe på himlen.
- Då han därefter beger sig till himlen igen, finner han porten stängd, därför att han inte trodde på Jesus som messias och Guds son.
- Kanske solen droppar ned guld i deras kalkar och himlen penslar dem med ljusblått ?
- Angela böjde huvudet bakåt och såg upp mot himlen.
- Himlen allt förklarar.
- Men himlen förbarme sig.
- De gråa stenmassorna i staden reste sig tunga mot himlen, det röda ljuset hade falnat, luften var som fylld av grå aska efter solbranden.
- Jag tittade ut på himlen.
- Initiativet naturligtvis, och med den påföljd att engeln var nära att föra honom till himlen.
- Som strax före eller efter någonting ofattbart, Torn störtar, mänskor faller mot himlen.
- Skall slutet bli derefter, så bevare oss himlen !
- Och himlen över husen var svagt violett, en stor pense, som slog ut sina sammetslena blad i skymningen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
