Så kan Hopsjunken användas i en mening
- Han var inte hopsjunken eller åldrad som överstinnan.
- Richard, som suttit hopsjunken i ena vagnshörnet, for plötsligt upp ur sin slappa hållning, och kusken höll in hästarna.
- Anton såg upp ett par gånger när mormor berättade, ryckte liksom till, men nu sitter han lika hopsjunken som förr.
- En lang yngling med ett blekt, fint ansikte sitter hopsjunken i en stol och stirrar slött framför sig.
- Det var som om den bleknat, blivit så liten och hopsjunken på denna stund.
- Hopsjunken under täcket hade hon stannat i sin sista rörelse och gav sig viljelöst åt våldet.
- Å, så hopsjunken han satt där, liten och blek och mager.
- Hans von Pahlen satt hopsjunken i en stor karmstol.
- Hon satt där en smula hopsjunken med armarna hängande och munnen viljelöst halvöppen, som hade hon väntat hugg och slag mitt under smekningarna.
- Ja, hon satt hopsjunken i stolen och grät så tyst - han låg på sina knän bredvid henne och tog henne i sin famn - ett ögonblick !
- Han somnade till slut, och dagen därpå satt han på snälltåget till Göteborg, hopsjunken och missmodig i ett hörn.
- Falkenberg satt hopsjunken i sin karmstol.
- Hon satt hopsjunken och med händerna knäppta.
- Far satt i ena hörnet, hopsjunken.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
