Så kan Häftighet användas i en mening
- - Kavalleriet har ännu icke hunnit fram, utfor Gyllenkrok med häftighet.
- ( Reser sig hastigt och kläder sig med nervös häftighet. )
- ( sakta, med återhållen häftighet ).
- Va skulle det göra ?-Häpen och förlägen över hennes häftighet torkade Kurt svetten, mumlade : Vem har sagt, att det skulle göra något ?
- Han fortfor att gråta med en häftighet, som om under åratal hopsamlade tårekällor hade brutit sin fördämning.
- ropade Charlotte med stor häftighet.
- - Icke jag, inföll han med en viss häftighet.
- ut, men förrådde ingen häftighet.
- Den blinda, som länge suttit stum och stilla, sade på en gång med ett slags häftighet :
- Det enda, jag finner oroande, är denna häftighet, denna ombytlighet i lynnet
- Då störtade Arvid Horn fram med sådan häftighet, att hans stol föll baklänges i golvet, och han ropade med armarna höjda mot taket :
- - Ja, adjö då, Angela, sade hon, kanske generad över sin häftighet.
- utbrast han med sjuklig häftighet, egentligen har han bättre huvud än jag.
- ( Rusar upp och ned på golfvet med en sådan häftighet, att han slår omkull de framflyttade stolarna.
- Men min häftighet skrämde honom.
- Denna grep skrivelsen med häftighet, och på han igenkände stilen utropade han spasmodiskt : " ifrån - honom ! "
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
