Så kan Ivrig beundrare användas i en mening
- Den lilla krets av trogna beundrare som omgav henne betydde ingenting.
- Cecil var mycket ivrig och stolt över sina böcker.
- Bataki var så ivrig att bli fri, att han inte kunde sova, utan stod bredvid pojken under arbetet.
- Han sade att han var ivrig att få försvara sig.
- Han till och med hyrde en mindre våning åt henne i staden inom broarna, och för en tid övergav hon sina andra beundrare.
- Det var han emellertid, mycket ivrig katolik till och med.
- Gotthard blev ivrig.
- Men nu förstod han, att han måste ha varit mycket ivrig.
- Hon var så fördjupad, att hon icke märkte det ringaste förrän dörren gick upp, och hon var så ivrig att hon icke ens blev förlägen.
- Han hade kommit i jakttagen och tänkte inte mer på den gamla historien, som han nyss hade varit så ivrig att berätta.
- Du var ju så ivrig att få berätta det förut.
- Om modern visste jag ingenting annat, än att hon hette von Düben i sig själv och var ivrig teosof.
- sade fru Lack och blev med ens röd och ivrig.
- Han försökte beskriva dem för fru Ingeborg, men blev därvid så ivrig, att han stammade och slutligen tappade talet i ett nytt anfall av astma.
- Han ser så ivrig ut att jag inte kan ändra mig.
- Hon var sig lik, ivrig och rörlig, och var kommen för att avhandla en av byns affärer med klockar Medberg.
- Han låter glad och ivrig på rösten.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
