Så kan Ivrigt användas i en mening
- Folket i auktionsrummet såg henne komma fram till honom och ivrigt viska något i hans öra.
- Han såg ivrigt på henne.
- Ännu på trappan talade han ivrigt och lågt med kyrkoherden.
- Kom ska du få se, säger jag ivrigt och släpar med mig Staffan till stallet.
- I det ögonblicket da dessa händer så där ivrigt och skyggt rörde vid Barbara, tror jag att mor och dotter voro många mil borta från varandra.
- Möjligen var det bland annat just detta att han talade alltför ivrigt.
- Nu fångade hon påsen, som Angela kastade till henne, och behöll den för sig, ivrigt skattande dess söta innehåll.
- Benbe granskade ivrigt hans ansikte för att spåra någon glimt av igenkännande.
- Jag nickar ivrigt.
- Storken tillrådde genast mycket ivrigt att låta Tummetott följa med.
- Han började nu ivrigt be och anropa rövarmor, att han på julnatten skulle få komma upp till rövarkulan.
- - Se här, Hans, sade hon ivrigt och räckte honom de fyllda tallrikarna, som om hon hoppats att maten skulle bota honom.
- De båda herrarna pratade så ivrigt att de knappt märkte honom.
- frågade han ivrigt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
