Så kan Ivrigt anropa användas i en mening
- I början plockade svenskarna alldeles för ivrigt, de bara rafsade till sig blommorna.
- De visste om Viola och frågade alltid så ivrigt efter henne.
- Han tittade ivrigt mot salen, väntande på att middagen skulle serveras.
- Gotthard bjöd henne artigt, men alltför ivrigt armen.
- Hon hade tagit sitt minsta barn på armen, så att det inte skulle trampas sönder under de ivrigt arbetandes fötter.
- Under hela tiden hörde hon, att förstudörren öppnades många gånger om dagen och att det sedan talades högt och ivrigt inne i hans rum.
- frågar han ivrigt.
- Hustrun tände ivrigt upp ett ljus och höll det framför barnets ögon.
- viskade han ivrigt.
- Han hade börjat helt ivrigt, men avbröt sig och bet sig i läppen.
- - Vi måste göra något, sade Angela ivrigt.
- Mannen ska ha skadat två poliser som tvingades anropa efter förstärkning.
- Kurt, som talade om affären, ivrigt förfäktande vissa åsikter, avbröt sig och viskade : Titta på gräshopporna !
- Hon gav honom till och med två, eftersom han bad så ivrigt.
- När de kommer fram till Spökhusets grind börjar Sistan snusa ivrigt.
- Han granskade de andras ansikten, ivrigt, uppmärksamt, som om han väntat att finna något nytt hos dem.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
