Så kan Ivrigt argumentera användas i en mening
- Jag slukade ivrigt och tacksamt berömmet.
- Men mot hans hand bultade det ju så ivrigt i den lilla smedjan där uppe.
- Han ilade ivrigt emot henne.
- Olika gifter diskuteras av greven i ett kapitel i boken med rubriken » Toxicologies ett samtal som ivrigt avlyssnas av en presumtiv giftmörderska.
- Ty han drog plötsligt upp sin stora, vita näsduk och gnuggade ansiktet så ivrigt som om han nyss doppat det i ett handfat vatten.
- Möjligen var det bland annat just detta att han talade alltför ivrigt.
- sporde Sandra ivrigt, rodnande av sinnesrörelse.
- Men Petra gratulerade ivrigt Betty.
- - Tant Mirjam, fortsatte Bo ivrigt, Tony, du måste gå upp till henne.
- viskade han ivrigt.
- Dittes ögon blev mörka när hon ivrigt böjde sig fram över bordet.
- Terriern snodde runt dem och skällde ivrigt och glatt välkomnande.
- Det finns emellertid ett problem med detta sätt att argumentera, och det är att valet av analogi mycket väl kan ifrågasättas.
- Nej, medgav greven, knackade ut askan och knäppte bort mamsellens fingrar, som ivrigt sträcktes efter den hete turken.
- Den började lyssna så ivrigt, att den nästan stod stilla.
- I lektionssalen indelas studenterna i grupper, och varje grupp får till uppgift att argumentera antingen för eller emot.
- Medan han talade så ivrigt, tänkte Hans på en liten pys som en gång suttit på hans knä och lyssnat till sagor.
- frågade hon ivrigt.
- En hund nosade ivrigt mot gathörnet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
