Så kan Ivrigt uppmana användas i en mening
- Jag vill visst, säger jag ivrigt.
- Han ryckte av sig sin pincene och började ivrigt gnida den med den svettblöta näsduken.
- Fler poliser och vakter kommer att synas i samband med folksamlingar men samtidigt fortsätter polisen att uppmana allmänheten att leva som vanligt.
- Därför vill Staffan Janson uppmana oss alla att inte göra misstaget att tro att det inte går att komma längre beträffande barnmisshandel.
- Han tittade ivrigt mot salen, väntande på att middagen skulle serveras.
- Han skakade kedjan från handloven och hon ryckte den ivrigt till sig.
- - Men det går ju ändå för de andra vattenbärarna, sade Gertrud ivrigt.
- Nu fångade hon påsen, som Angela kastade till henne, och behöll den för sig, ivrigt skattande dess söta innehåll.
- viskade han ivrigt.
- Herrarna där nere började promenera fram och åter utanför bygget under ivrigt samtal.
- Dittes ögon blev mörka när hon ivrigt böjde sig fram över bordet.
- Benbe granskade ivrigt hans ansikte för att spåra någon glimt av igenkännande.
- frågade Bell ivrigt.
- – Vi kan bara uppmana alla att läsa våra föreskifter och se till att bygeln är nedfälld under hela transporten upp, säger Tomas Berg.
- Ty han drog plötsligt upp sin stora, vita näsduk och gnuggade ansiktet så ivrigt som om han nyss doppat det i ett handfat vatten.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
