Så kan Jämra användas i en mening
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- Kullan fortfor att jämra sig.
- Trappan begynte knaka och jämra.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Men gästgivarn sade ingenting och sväran fortsatte att jämra sin ramsa.
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
- Att lida var det enda vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att lida med stil, i stället för att fara omkring och jämra.
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
