Så kan Jämra användas i en mening
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
- Väckt kanske av pendylen började hon jämra och klaga över en förfärlig tyngd som pressade hennes bröst och hindrade henne från att andas.
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- Kvid nu inte och jämra, kära Müllern, för allt detta är ju bara din egen gamla visa.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- När Beda hörde detta, satte hon i att jämra sig.
- Kan jag hjälpa att han satt där och jämra sig i ett par timmar ?
- Men under sådan ohelig musik kunde det härliga instrumentet ju bara skrälla och jämra sig.
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Men gästgivarn sade ingenting och sväran fortsatte att jämra sin ramsa.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Trappan begynte knaka och jämra.
- Att lida var det enda vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att lida med stil, i stället för att fara omkring och jämra.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
