Så kan Jämra användas i en mening
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- Kullan fortfor att jämra sig.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- - Är det jag, som har lärt dig gråta och jämra dig ?
- Han försökte också hålla sig tapper och inte jämra sig.
- Kan du väga min olycka och säga : Du får jämra dig för fem kilo, eller sex, eller sju ?
- Men gästgivarn sade ingenting och sväran fortsatte att jämra sin ramsa.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- När Beda hörde detta, satte hon i att jämra sig.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- Trappan begynte knaka och jämra.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
