Så kan Jämra användas i en mening
- Hon krökte sig i skräck, satte händerna för munnen och började jämra sig högljutt.
- Jämra dig, Sion, denna känsla är svag, söndag har syndedag blivit.
- Kan du väga min olycka och säga : Du får jämra dig för fem kilo, eller sex, eller sju ?
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- De hade skäl nog att jämra sig, för vädret hade blivit sämre än förut på dagen.
- Tror du att du ensam har rätt eller orsak att jämra dig ?
- När Beda hörde detta, satte hon i att jämra sig.
- Då begynte jag sparka och slå och jämra, ty omfamningen var en riktig gastkramning.
- - Är det jag, som har lärt dig gråta och jämra dig ?
- Endera skulle far gnälla och jämra, så att de allesammans måste ut ur huset och vandra på vägarna med tiggarpåse.
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- Trappan begynte knaka och jämra.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
