Så kan Jämra användas i en mening
- Det förefaller mig, som om de endast släpade en hög benknotor mellan sig, så mager är hon, men benknotorna jämra sig och kvida.
- Kullan fortfor att jämra sig.
- Väckt kanske av pendylen började hon jämra och klaga över en förfärlig tyngd som pressade hennes bröst och hindrade henne från att andas.
- Då begynte jag sparka och slå och jämra, ty omfamningen var en riktig gastkramning.
- Och lekbrodern började jämra sig och gråta.
- Kan jag hjälpa att han satt där och jämra sig i ett par timmar ?
- Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig.
- Jag vill jämra mig, för jag är bedrövad.
- Man behövde inte ens jämra, man behövde bara säga : Har patron samvete till det ?
- Men gästgivarn sade ingenting och sväran fortsatte att jämra sin ramsa.
- Plötsligt gick hon tätt intill honom, lade hans arm kring sitt liv och började sakta jämra sig, medan de nästan sprang.
- När pojken hade fått se den rika ådalen, hade han börjat jämra sig över att han kände sig hungrig.
- De sutto vid elden med honom och hörde honom sucka och jämra om sin sorg.
- Att lida var det enda vi kunde vänta, men varför lärde sig inte folk att lida med stil, i stället för att fara omkring och jämra.
- Tror du att du ensam har rätt eller orsak att jämra dig ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
