Så kan Konungarnas konung användas i en mening
- Nu var han en konung, som låg vid en eld.
- Och du, konung.
- Med konung och fogde och himmelens Gud föra de noga bok.
- Även vårt konung är avlett av samma morfem och betydde från början ' man av förnäm härkomst '.
- I ären mina vittnen inför Gud att jag ledt hans folk från en ogudaktig konung !
- Det är en konung, det anen I, men märkten I den trängtan, med vilken han länge klappat ?
- en konung i Constantineh ?
- En sägen förtäljer, att i forntiden gjordes sådana harpor av en konung Hjarrande.
- - Tag det riddarslaget, du, som skall låtsas konung och gör dig till ett åtlöje, mumlade han och stirrade på honom.
- Vad han än finner på, svarar folket bara : Vår gode konung !
- Men kunde jag låta den man, jag hyllat som mitt hjertas konung, lik en tiggare lemna min port ?
- - Väl vet jag att världen hårt skall döma vår nådige konung för det, som nu lärer ske, och hålla honom för en galning.
- — Min konung, som alltid haft sitt säkraste stöd i det trogna borgerskapet, skall veta att belöna äfven en så ringa undersåte som du !
- Efter fulländat värv insåg den ostrogotiske krigaren att han kunde göra ännu något för sin konung-befria honom från en farlig tjänare.
- Mitt hus, som aldrig hyst andra åsigter än jag, trogen som jag är min konung och det bestående !
- I min tjenst hos skogens konung Samlar jag hvar dag hans honung.
- Det var på den tiden, när Augustus var kejsare i Rom och Herodes var konung i Jerusalem.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
