Så kan Konungen användas i en mening
- Fyra män nedhöggos i porten, och den femte i skaran flydde med en eldskyffel inåt gården, förföljd av konungen.
- Konungen stannade ett ögonblick för att avhäkta kappan, och han vände sig till Daldorff och livdrabanterna :
- Det hjälpte inte att han var en bildad person, som själv kunde egenhändigt skriva brev till Konungen.
- Slutligen klingade det och slamrade på mässingsbrickan, och konungen räckte en blank dublon åt den vitskäggige spåmannen.
- Konungen gnolade sakta :
- Konungen satt orörlig på båren.
- Berättelsen var kvick och slipprig, och konungen blev nyfiken.
- Första söndagen i adventet steg konungen till häst och red genom dimman ned till möllerstugan i Tistedalen.
- befallde konungen.
- Han igenkände genast efter bilder, att det var den adertonårige konungen själv.
- - Låna mig också bläckhornet och pipan, som du nyss fick, svarade konungen med skälmen i ögat.
- Han tog ett par häftiga steg framåt och böjde sig, och genom hålet i en skärm betraktade han konungen.
- Sedan han åt konungen utfört ett hemlighetsfullt uppdrag, prisade kungen hans trohet och tillade : Hur vill du bevara min hemlighet ?
- Först då steg konungen ur tältet, där det översvämmande flodvattnet redan nådde honom på halva stövelskaftet.
- Där ute var det redan mycket folk samlat för att få se konungen, när han gick till sovstugan.
- Konungen stod länge tyst.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
