Så kan Kullen användas i en mening
- - Följ med upp på kullen, bad Tage.
- Sedermera kommer man så, att man ser Husby och till och med Kleva kyrkor uppåt Kullen till.
- Men ännu, då kullen stod snöhöljd, kom Erland, följd av Käck, till bäcken, dock ej så ofta som förr.
- Efter en stund begav han sig bort från Kullen och segnade sedan ned i snön.
- Var det inte han som stod däruppe på kullen, vid det röda tornet av tegel ?
- 71. dånet fölgt kullen af den derstädes varande långa och höga bärg-åsen, ifrån W i Öster.
- Överst på kullen flämtade en glödhög med små lågor, och en skepnad rörde i den och läste besvärjelser.
- Men Erland svarade nej och såg genom salsfönstret bort till den höga granen, som växte på kullen.
- Men innan Erland hunnit uppför kullen och Singoalla försvunnit i skogen, vände sig båda och vinkade än en gång farväl och återseende.
- Men Hellgum, som också hade suttit ibland dem, skyndade sig nu att upplysa dem om vem det var, som stod på kullen.
- Hemma i sitt och sin mosters hus på kullen under träden, när han satt hos gamla mor Ellin, teg han mest eller forskade i Skriftens helgedom.
- Hon satt där, som hade hon gått upp på kullen för att bättre se något, som tilldrog sig långt borta.
- - Tingsmän, handlingsmän, alla, som fara förbi, berätta därom, och vill du gå upp med oss på kullen, kan du själv se röken.
- Kullen består inte enbart av jordmassa utan det finns även ett skyddsrum som också kommer att rivas bort.
- befann sig på restaurang Kullen den aktuella kvällen.
- Mannen med törnekronan och korset stod tydligt skönjbar där uppe på den kullen, som tros vara den rätta korsfästelseplatsen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
