Så kan Ljuvhet användas i en mening
- Jag tänkte, att kvalen i evig eld var ljuvhet mot mitt elände.
- Men han ångrade sig inte, ty över henne var sådan ljuvhet, att alla, som fick se henne, var glada att försaka något för hennes skull.
- Ska hon, den ljuva, ingen ljuvhet här på jorden få röna ?
- Hennes ansikte var gulaktigt och vasst, men en oändlig ljuvhet darrade över det sorgmodiga småleendet.
- Och i denna tanke låg inte bara hämndens ljuvhet, utan också något annat som Jacob öppet erkände för sig själv.
- Dödens försmak låg honom på läpparna med stor ljuvhet.
- Då flögo alla upp i lystnad efter livets ljuvhet, dans och lek, spel och dryckjom grepo de efter.
- På andra ställen i världen har det illa lyckats att införa Jesu lära, men i Palestina är den rådande i all sin ljuvhet.
- Dess ljuvhet, dess bitterhet, dess rikedomar måste jag känna runtom mig.
- En dag stod hennes nåd bredvid Elisabeth, som ej tycktes ana hennes närvaro och som upprepade med obeskrivlig ljuvhet de henne så dyrbara orden.
- Det lade sig ett milt skimmer över dem, så att de fick en ljuvhet, som de inte förr hade ägt.
- Helgad av dig åt vilans ljuvhet, sover jag tusenårig sömn.
- Därmed stängdes hon ock från sommarens ljuvhet och grönska och från levnadens glädje.
- - Kan någon sällhet förliknas i ljuvhet med stulen fröjd ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
