Så kan Ljuvligt användas i en mening
- Han tänkte, att det skulle vara ljuvligt att få bädda henne en bädd, som var kall och fin och glatt.
- Matkorgar i det gröna varenda solig vilodag, dans om kvällarna och hemfärd om nätterna tillsammans, ljuvligt trötta och brännande heta.
- Den var så ljuvligt sorglig.
- Hennes fingrar snärjdes så ljuvligt i hans hår, att hon icke förmådde lyfta händerna för att skydda sitt huvud.
- Ja, hur det än gick, så var det ljuvligt och gott att få se honom.
- snart skulle jag gunga på de svala vågorna, de sjöngo så ljuvligt ; genom dessas sång trängde på en gång ljudet av en röst.
- Solen sken ljuvligt, gräset var vått av dagg, och luften var så frisk, så att det kunna inga ord beskriva.
- Ljuvligt är att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden.
- Gräset var grönt, å, gräset var grönt och ljuvligt att stiga på.
- All min oro har nu ljuvligt somnat in, och en röst ropar för mitt öra : si mina barn !
- Han sträckte sig mot den som mot en ljuvligt svalkande dryck han skulle kunna dricka sig otörstig av.
- Ja, det var ljuvligt och gott i skogsbacken, det var det, så inte kunde man undra på att träden kände sig glada och lyckliga.
- Gunhild kom in i ett svalt och ljuvligt mörker.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
