Så kan Ljuvligt användas i en mening
- Matkorgar i det gröna varenda solig vilodag, dans om kvällarna och hemfärd om nätterna tillsammans, ljuvligt trötta och brännande heta.
- Du fattar den heliga ordningens tyglar och far med färgblänkande hjul upp på lagstadgad väg, ett ljuvligt förebud åt den härliga Sûrya.
- Ja, det var ljuvligt och gott i skogsbacken, det var det, så inte kunde man undra på att träden kände sig glada och lyckliga.
- Schagerström, som kände det ljuvligt, att fred och tystnad hade återvänt till sjukrummet, erfor nästan medlidande med hans besvikelse.
- Han tänkte, att det skulle vara ljuvligt att få bädda henne en bädd, som var kall och fin och glatt.
- Det var ändå ljuvligt, att denna oron var stillad.
- Han tyckte det var så ljuvligt att somna och vakna vid böljornas skvalpande, och det lilla huset var byggt vid havet.
- Felix hade aldrig ätit och druckit något så ljuvligt gott.
- " Ljuvligt är att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden.
- Han har kommit att se på Gertrud och blir nu som alltid förstummad av det häpnadsväckande i att något så ljuvligt och vackert ska bli hans.
- Det blev med ens det allra vackraste väder : varmt, stilla och ljuvligt.
- Nå, din lilla hora, hade du det lika ljuvligt som din bålde lägersman där i ödestugan ?
- Gräset var grönt, å, gräset var grönt och ljuvligt att stiga på.
- Ingmar hade aldrig kunnat tro, att det skulle kännas så ljuvligt att åter vara bland människor.
- snart skulle jag gunga på de svala vågorna, de sjöngo så ljuvligt ; genom dessas sång trängde på en gång ljudet av en röst.
- - Stort och ljuvligt är mitt Folketuna, fet och lucker är jorden, och allt här är till nytta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
