Så kan Log användas i en mening
- Han log vid dessa sammankomster ofta, och hans leende var själfullt.
- Plötsligt böjde sig fru de Lorche fram över bordet, log, sa :
- Han log för att jag ej skulle bli rädd, men ögonen voro fyllda av tårar.
- Då lutade han huvudet mot en sten, mötte blicken och log.
- - Å, log han, mamma, hon tycker om att jag är fin, fast hon själv går i lågklackade skor med breda tår, eller kanske just därför.
- Hon log och sade sakta : våra kyssar hava råkats ?
- Den lille Heloin låg i vaggan och log obekymrad, då fadern trädde in för att säga honom farväl.
- Det tror jag också, sa Ditte och log.
- Jag log och sade ingenting.
- Han log brett.
- Men då han fick syn på porträttet av greven där denne satt iförd just samma sidenrock, log han förstående.
- Thomas log.
- Tänderna lyste så vita var gång han log, och ibland kunde ögonen glänsa till.
- Thomas log åt tanken.
- Och far log och nickade.
- Nu log han, då han böjde sig fram och tog min hand.
- sa Allan och log.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
