Så kan Milt användas i en mening
- Den ansedde kritikern beklagade milt, att några av dikterna icke kunde frikännas från en viss anstrykning av sensualism, som verkade obehagligt.
- Hans röst, som ännu icke helt överstått målbrottet, hade ändå något milt i klangen.
- Egentligen Abel Rush, smålog sekreteraren och såg milt men en smula otåligt spörjande på negern.
- Med milt våld sträcker du ut mig på spetsprydd bädd, i sida, draperade linnekläder smyckar du mig.
- Hon sade det sömnigt och milt.
- Stjärnan i spegeln tycktes henne nu som ett milt blickande öga.
- Då lyfte Baram pascha sina ögon och såg på miss Young, och hon mötte hans blick med ett milt leende.
- Hon förblev sittande i mossan, talade milt och lockande : Larzon vet att jag är hans vän.
- Milt sköt hon Agda åt sidan.
- Blott en ganska svag varelse, sade milt professor L., skall kunna så sjunka till levnadströtthet och olust.
- Sonden pressades sedan med milt våld, under palpation från utsidan av hjärtat, genom den förträngda klaffen som därmed öppnades.
- - Men du gifte dig ju sedan med en annan, påminde Agda honom milt.
- Den här sextonåriga var blond, högbarmad, blåögd, en riktig milt strålande nordisk Venus, men inte just av Blendakaraktär.
- Ett milt leende, men av besynnerligt uttryck, drog sig över grevinnans ansikte.
- De plirade lugnt och gemytligt åt Frasse, och Tjacke vände sig milt förebrående mot kommissarien :
- Den luktade mossa, snö och stensöta ; den luktade så milt som månskenet på vattnet kändes för ögat.
- En ljusslinga längs med hela uteplatsen spred ett milt sken och här och där på gräsmattan brann lyktor med värmeljus.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
