Så kan Mörka användas i en mening
- Det var sensommar och varmt och vackert väder ännu, fastän kvällarna hade börjat att bli mörka.
- Det var våta och molniga dagar och långa, mörka kvällar.
- Men då sjönk deras goda ande genom rymderna som en död fågel, och den onda dök fram ; på sina mörka vingar.
- I den mörka porten till bungalowen satt en nyckel stor som en kyrknyckel.
- Patron Arvid Siedel presiderade vid frukostbordet i Björkenäs, låga, mörka sal.
- Det var en av de mörka dagarna, och när den var förbi ångrade han att han kastat bort boken.
- - Vi hörde Svens mörka varningar både till dig och de andra, och denna gång spår han sant, Julia.
- Men nu i mörka natten flammade på dessa samma stränder en lång krans av höga eldar.
- Det tycktes henne som om den ena möbeln stod och svor mot den andra, de mörka färgerna knotade och de bjärta skreko.
- - Magnus var nog inte nyttig för honom, sade han och drog samman sina mörka ögonbryn.
- Han sökte särskilt intressera henne för införandet av mörka knappar av uniformens färg ; de blanka knapparna av metall vore föråldrade.
- Men ännu är husen stängda och hemmens fönster mörka och tomma.
- Det mörka, vi se längst bort i havsbandet, är blott ett smörland.
- Lerig och eländig såg hon ut, och ingen kunde visa henne bort i sådant väder och väglag om mörka kvällen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.