Så kan Rentut användas i en mening
- Kattrina sa rentut, att hon inte ville höra talas om att Klara Gulla hade blivit kejsarinna.
- Hobofolket fick i gengäld heta tattare och tjuvar, rentut strykare, och det var besvärliga ord, man kunde inte neka till att de hade sin sanning.
- " Jag kan säga dig, att jag verkligen också kommer ifrån honom, ja, rentut ifrån greve Zeyton. "
- Då kan hon även vara rentut sagt elak särdeles i småsaker.
- - Ja, eftersom jag är Klara Gullas gamla lärare, så säger jag nu min mening rentut.
- Och jag skall säga dig en sak : vi Borckar är egentligen småborgerliga, gammalmodiga - ja, rentut sagt trångbröstade.
- Å, såna apor, såna löss rentut sagt.
- Man såg och sade sitt hjärtas mening rentut, rakt på sak.
- Jag säger er rentut att jag finner den mindre honnett.
- Därpå vände han sig till Ingmar och sade honom rentut, att han gjorde bäst i att fara från Palestina så snart som möjligt.
- säg rentut !
- Jan ville inte fråga honom rentut om han hade fått brev från Klara Gulla.
- Olyckligtvis var den stackars flickan blott alltför lättretlig och rentut sagt en smula " egen ", skygg, lättskrämd, oberäknelig.
- " Och herrn träffade Celestine ? - rentut, min herre ! - huru befann sig Celestine ? "
- De fattiga borde inte nedlåta sig till sådant, man kunde lika gärna säga rentut hur det är fatt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
