Så kan Själs- användas i en mening
- En själs helande beror af edra ord.
- Det var en av motgången djupt träffad, men icke krossad själs tysta strid med sig själv.
- Är det möjligt, tänkte hon, att min själs skönaste dröm icke försvunnit ifrån all verklighet ?
- Från Frisco for han till Los Angeles och i denna fasornas stad svek honom hans själs älskade.
- Därifrån svävade hans blick inåt skogen i den riktning, varifrån i forna dagar hans själs älskade hade kommit honom till mötes.
- Så länge hans själs älskade- och därmed menade han vackra lilla plånboken med kreditivbrevet-så länge hon inte svek honom, gick det galant.
- Vare sig det berodde av den häftiga och ovana rörelsen eller av stark själs spänning - hans nåd blev plötsligt illamående.
- Din själs namn är det jag ber dig om : du ser, att något trycker mig.
- Han kände på sig, att han ej utan djärvhet, kanske hårdhet, inträngde i en tyst lidande själs förtroende.
- Ja visst — sådana småsaker som färger och själsuttryck.
- Det tycktes, som hade det första kärlekens ord hon hört varit en lösen till hennes plågade själs befrielse.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
