Så kan Skälvande användas i en mening
- Ibland störtade han in till farmor och klängde upp i hennes knä, blinkande, skälvande, kippande efter andan.
- Katkesförfattaren har kommit av sig, pennan har fallit ur hans skälvande hand.
- Under Hinnersmässan i Örebro slank jag in på Lindhska tryckeriet och lämnade med skälvande händer mitt opus åt faktorn.
- Men ett annat skrik korsade hennes i den skälvande rymden.
- Det hördes ett skälvande dån därutifrån den andra världen, den soliga sommarvärlden utanför paradiset.
- Det är upplagt för dramatik dessa sista skälvande dagar innan Natos toppmöte, som inleds tisdagen den 11 juli.
- Tage höll detta vita, brinnande, skälvande i sina armar och kände sig plötsligt svag, som om han ej skulle kunna fullfölja det han nu begynt.
- Han reste sig nästan skälvande med en gammal skolgeografi i handen.
- Med halv och nästan skälvande röst, men ändock lika grov, som hans bas alltid var, frågade han : " Seraphine, vill du se mig på knä för dig ?
- Hon visade ingen blyghet, men heller ingen skälvande åtrå inför mannen.
- Det förflutna rymdes lika litet som framtiden i detta skälvande nu, som förde den svaga pusten av hans andedräkt mot mig.
- Och om de aldrig älskat varandra, varför hade de då givit varandra blickar och handtryckningar - heta, hemliga, skälvande känslor ?
- Skälvande i alla lemmar, tryckte han sig då mot någon vänlig kossas buk.
- Hon satte sig vid sekretären, tog fram tre kuvert och skrev på det första med stor, slingrande och skälvande stil :
- Han satt på marken, upprörd och skälvande.
- Hon stod där framåtböjd, skälvande, med händerna knutna som till slag.
- Carl-Magnus på sin plats, en smula andfådd, bläddrande med lätt skälvande händer i portföljen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
