Så kan Skämta uppsluppet användas i en mening
- Skämta du !
- -- Du kunde gott låtit dem ligga kvar, Jacob, sade Dora med ett försök att skämta.
- Jag kan tala med dej om allting, jag kan skämta med dej.
- - Ester ä en Dörte di kallar där hemma, försökte Simon skämta bort betrycket.
- Vågar du skämta om det här ?
- Man var så utled vid skolsakerna, att man icke ens fann det mödan värt att skämta med dem.
- Men Jan Björklund använde uttrycket för att skämta om att han själv skaffat skägg.
- Skämta inte elakt om andra.
- Han kunde inte mera varken skämta eller arbeta, utan han satt från morgon till kväll med huvudet lutat i händerna och bara funderade.
- - Elisabet, säger grevinnan Märta, detta är inte saker att skämta med.
- Han brukar skämta om sex ibland, men inte mer än vanliga vuxna, ungefär som hans pappa.
- Skämta icke längre, utan giv mig ett gott råd, om du kan. "
- O ja, utbrast Petra uppsluppet.
- Den dinglade löst, och när den föll till golvet, lät det som om den skrattat uppsluppet och ropat : " Kom med, gamle gosse ! "
- " Nej, det menade jag verkligen icke ", sade hon uppsluppet, " jag kommer så ofta att säga saker som jag icke menar. "
- Då var folk glada och det blev okej att skämta.
- Hon ryckte dock genast upp sig, började skämta med Ingmar och frågade om han skulle dansa.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
