Så kan Skärt användas i en mening
- En tanke, för vilken det icke fanns ett ord nog fint och skärt... någonting tyst och hemlighetsfullt, någonting stort och rikt...
- — Han hade så små, små söta mustascher, och såg ut som en persika på kindbenet ; det var så mjukt och skärt, så man ville bita i det !
- Ingrid, iklädd en hvit nattrock, fodrad med skärt siden, ligger med hufuvdet i Emys knä.
- Bitar av skärt och vitt kött och ögon som spöklikt tittade ut ur sina hålor.
- Madeleine Le Fort, i skärt och ostrongrått, stirrade sökande rätt ut i luften framför sig, liksom såge hon in i helt andra balsalar.
- Det hade kommit någonting blygt och skärt över henne, som icke fanns där i går.
- Hon blåste ut ljuset och kastade sig i en stol, lampans matta sken kom allt att synas rosigt och skärt, men vad brydde hon sig om det !
- Det spirar och skiftar så skärt och fint, och solskenet gjuter sig varmt öfver denna yppiga, bedårande prakt.
- Han hade ett skärt och fylligt ansikte och en godmodig, liknöjd stämma.
- Ni, min nådiga, var helt enkelt förtjusande i er mors pälskappa och en väderhufva af skärt siden, ni såg ut som en rosenknopp.
- Hon såg ned på sitt lin och sade skärt, men blott med en halv röst :
- Det hade kommit någonting blygt och skärt över henne, som icke fanns där igår.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
