Så kan Skratta fult användas i en mening
- Men att göra något som får människor att skratta, det är verkligen inte lätt.
- Alva kan inte låta bli att skratta.
- Och fast jag inte hade den allra ringaste lust att skratta, brast jag i skratt.
- Hon vågar inte skratta där.
- Sådant ska man stå och skratta åt, låtsas vara road av det vänliga skämtet.
- ( Det är mycket fult i Porla.
- ( några kringstående skratta. )
- - Den, som du ser leka eller skratta, är blott en förställningens mästare.
- ( Upphör tvärt skratta, stiger upp och utbryter häftigt. )
- S. tog mig i brodersfamnen och menade att pocker spelat mig ett fult spratt.
- Sjömannen läste brevet över min axel och jag hörde honom skratta - det där skälmaktiga och övermodiga skrattet, som jag så väl kände igen.
- Men mest vill hon bara få sin ledsna pappa att skratta.
- – Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta, för ibland skyller Ebba Busch alla problem på tidigare socialdemokratiska regeringar.
- Förstår du inte, att det egentligen är riktigt fult, allt hvad du där sagt.
- O - men herrn skall skratta åt mig ? - i mina drömmar, i mina tankar, ofta, ofta under min barndom, men sällan sedan, har jag sett henne.
- – Jag var så jävla less, men jag kunde inte annat än skratta åt det, säger hon.
- Och det var det, de sagt så fult.
- Hennes oefterhärmliga ton gick alldeles förlorad för honom ; han var alltför naiv för att skratta.
- Hon sade de mest naiva saker med uppspärrade ögon och fick mig att skratta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
