Synonym till Skälva

Så kan Skälva användas i en mening

• Bara man hytte åt honom började han skälva och betedde sig som en idiot.
• Detta lätta sus av fallande snökorn kam Tords hjärta att skälva.
• Kanske det var själva intensiteten i hennes djupa röst, som kom mig att skälva.
• Ingmar började skälva från huvud till fot.
• Hon blev forskräckt, hennes kropp råkade i en ömklig skälva.
• Åter märkte jag, hur hon började skälva.
• Vilddjuret i människan har ingen större fröjd än att se en varelse skälva av ångest.
• I öde sand vi gå, Vi trasiga vi två, Och skälva hårt av köld, och regnen falla.
• Hennes läppar började skälva, och hon vred nervöst på sin näsduk.
• Rösten tystnade, därför att den kommit att skälva av lidelse - skälva med samma djupa klang som violoncellens strängar.
• Men jag sänkte blicken till hans Ihaka, vars lätt intryckta grop tycktes skälva.
• Plötsligen började hans ansikte darra och skälva, och han fick tårar i ögonen, som han skyndade sig att torka bort.
• Med ett skri, hest och ondskefullt, som kom jorden under henne att skälva, stötte de emot henne.
• Aldrig fick man höra er röst skälva i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka hand blev aldrig sträv och hård.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar

Exempel på användning