Så kan Småleende användas i en mening
- Du är ju ännu nästan ett barn själv, sade slutligen Betty med sitt vänliga småleende.
- I detsamma såg Angela upp och mötte Bells småleende.
- - Han kommer strax, mumlade hon småleende.
- De gick åtskils ibland, var och en för sig, småleende eller trumpen eller vemodig.
- sade hon med ett bittert småleende, men utan att akta därpå bad översten Helena hjälpa henne att kläda sig.
- Vattnet, han log ett nästan överjordiskt småleende, verkar det visserligen icke, men det hör ju till i alla fall...
- Hon ligger småleende och lyssnar.
- Petra betraktade honom småleende och belåten med att få parken städad.
- Med ett förälskat småleende betraktade gubben Frasse och smekte stundom ömt hans hand.
- I nästa ögonblick var han åter sig själv, livlig och småleende.
- Flickan svarade, halvt småleende och halvt dystert : det är för sin själ han ville hava slagvattnet, vet herrn.
- Han följde småleende efter plogen, som nu skred fram helt sakta, som om hästarna behövde vila.
- - Kära fru Gregorius, svarade jag småleende, det är ju ett talesätt naturligtvis, men man bör inte begagna det ens som sådant.
- småleende.
- Och mötte Agda då Angelas blick, log hon ett förvirrande småleende, som kom Petras huvud att sjunka.
- Då glider ett småleende fram kring den tomma munnen, där de tusen rynkorna korsas.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
