Så kan Småleende användas i en mening
- Gubben såg det med ett halvt, men tomt småleende, och yttrade : " Herr pastorn är väl icke gift, kan jag tro ? "
- Pojkar stirrade på henne, unga herrar vände sig småleende om, när hon gått förbi.
- Sultanan lade skallran i sitt knä och svarade småleende :
- ( småleende ).
- Fadern sade ibland småleende att finnarna voro troll, som svenskarna icke hunnit klippa naglar och hår på.
- Då hade Agda småleende behållit sin upptäckt för sig själv.
- - Min käre greve Henrik, sade Gösta småleende, det är ingen hand, som passar för en ung kvinna att kyssa.
- Och under allt detta stodo vi andlösa men småleende och betraktade honom.
- Plötsligt sa hon småleende och lite grand förläget :
- - Jag hoppas till Gud, min fader, att du skall leva längre än det trädet, sade magister Lars småleende, klappade sin far på axeln och gick.
- Men där satt han lugn och småleende och bara väntade.
- Han gick sin väg småleende.
- - Kära fru Gregorius, svarade jag småleende, det är ju ett talesätt naturligtvis, men man bör inte begagna det ens som sådant.
- Fru Randel tog emot herr Stjärnblom med ett halvt moderligt, halvt litet tvetydigt småleende :
- Allan instämde småleende.
- Petra betraktade henne småleende.
- De gick åtskils ibland, var och en för sig, småleende eller trumpen eller vemodig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
