Så kan Smickrad användas i en mening
- avvärjde jungfrun glatt smickrad, det var ju rakt ingenting.
- En mängd gula och röda lappar voro fastsydda på kläderna, och mitt i sin förlägenhet kände han sig smickrad och lycklig över att beskådas.
- Jag kan alltså inte just känna mig smickrad av att ni sätter mitt omdöme så högt...
- Det var på en gång smickrad stolthet och känslan av makt.
- ( smickrad, men med värdighet ).
- - Ha, ha, ha, skrattade länsman, smickrad av, att hans nåd behagade skämta.
- Smickrad, sade Ruonville med en halv röst : madame de Mimas !
- Om en kejsare stiger ur sin vagn för att trycka din hand, så känner du dig oändligen smickrad, mer.
- ( smickrad ).
- Selma kände stor lust att kasta sig om hennes hals för detta förståndiga yttrande, men måste nöja sig med att se smickrad ut.
- Han verkade vara smickrad.
- Och det vill jag säga dig - jag känner mig inte smickrad !
- ( smickrad ).
- Och inte är jag särdeles smickrad av släktskapen heller, det kan jag tala om.
- Han fann henne utomordentligt vacker och var smickrad av hennes små miner.
- svarade han smickrad.
- Hon skulle bli smickrad av en kontravisit.
- Men om så är, är jag smickrad och rörd.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
